Skriver denhär för min egna skull men kul för er som vill läsa den. Vill dock varna för ett långt inlägg, så detta är inget för den trötte =)

Tänkte nu berätta hur det var när Charlie kom till oss

Har ju haft småblödningar graviditeten igenom men lixom aldrig ringt eller sökt för det. Det är ju jätte vanligt med blödning under graviditet. Men så var jag hos BM i vecka 32 och då berättade jag lite om blödningarna. Fick då en tillsägelse om att ringa in till förlossningen om det skulle upprepas.

Torsdag 19 Maj
Ja sagt och gjort så kom det några dagar senare en blödning och jag ringde upp. Fick komma in med en gång. Inte lätt att ordna barnvakt + skjuts upp till förlossningen på en liten tid. Haha, men det ordnade ju sig.

Fick sitta i CTG en stund och allt såg bra ut med bebis. Sen vidare in på ett rum där det skulle göras ett ultraljud. Det såg också fint ut och hon kunde inte se vart blödningen kom ifrån. Sen ville hon även göra en gynundersökning och känna på tappen. Den var mogen. Vaaa, tänkte ja. Vad menades med det?!?! Ja det visste vi inte, men hon ville lägga in mig för observation och ta fler ctg. Sagt och gjort.

Fick världens mysigaste sal på antenatal med både tv och dusch/toa på rummet, underbart! Robban kom upp till mig efter jobbet och farmor och farfar tog Melvin.

Ctg gjordes igen och då syntes det regelbundna sammandragningar. Så det gjordes ctg natten igenom. Och alla visade sammandragningar var 3e minut. Alla barnmorskor som vi hade sa att nu var det på G, men ack så lurade vi blev. Fick iaf ligga kvar ytterligare en natt innan jag blev hemskickad. För allt såg ju bra ut, förutom sammandragningarna. Men strikta order om att komma tillbaka om blödningen inte avtog.

Lördag 21 Maj
Lördag var jag hemma igen och jag kände av sammandragningarna, men inget som gjorde ont. Blödningen hade inte stoppats utan det fortsatte att komma men jag ville avvakta. För jag kände ju ingen direkt oro. Bebis levde och alla ctg visade bra =)

Söndag 22 Maj
Söndag åkte vi till min mormor och fikade och hade allmänt trevligt =). Det kom ännu mera blod och jag ville ringa in och berätta det iaf. Efter mormor var det sagt och gjort. Och det var ju bara till att pallra sig tillbaka till antenatal. Fick inget rum direkt utan vi gick mest runt på förlossningen medans tankarna snurrade. Skulle det bli bebis nu, eller skulle det vara såhär i minst 6 veckor till. Efter ytterligare ctg fick vi samma rum som tidigare =) Myyys!

Ja vi var ju ganska säkra på att det var dags, eller ja, nästan säkra iaf så vi gick och gick och gick runt och runt för att det kanske kunde skynda på det hela. Men icke, hade ju bara "falska värkar". För dessa jag hade nu gjorde ganska ont. Till och med personalen var säker på att det inte var långt borta. Till och med så säkra att det fick komma en personal från Neonatal och informera oss vad som skulle ske efter bebis ankomst

Ja det såg ungefär samma ut hela måndagen så på tisdagen blev jag utskriven igen. Mycket sammandragningar och fortsatta blödningar men allt såg fint ut och det hade ju inte hänt så värst mycket därnere. Öppen 1 cm bara men det kan man ju vara utan att det är på G. För läkarna sa att detta inte var start på något.

Tisdag 24 Maj
När jag kom hem så tog vi det lungt en stund och jag njöt av att få umgås med Melvin. Sen åkte vi ut för att handla hem lite mat och passade på att köpa våran vagn som vi kollat på LÄÄÄNGE men aldrig fått tummen ur att köpa den. Kämpade mig igen en massa hemska "värkar" ute på överby. Tänkte att såhär kan jag ju fasiken inte gå i 6 veckor till. Hur ska jag klara att ta hand om Melvin då??!!

När vi sen kom hem så tänkte vi att det kanske är bäst att packa BB väskan ifall det skulle komma tidigare. Så det gjorde vi.

Vid 18 tiden gick jag på toa och efter att jag var klar så var jag inte riktigt klar, haha! Det kom vatten. Whaaaat??!! Ni kan ju tänka min oro och nervositet som steg till 1000 i det läget. Först var jag hundra på att jag kissade ner mig, att jag lixom hade blivit inkontinent, men icke. Haha!

Ringde in till förlossningen igen och fick komma in med en gång. Vi ordnade med allt här hemma innan och ordnade så nån kom och hämtade Melvin. Under tiden fick jag några kraftiga sammandragningar men tror nog det mer var av all stress som kom över en. Satte en kökshanduk + binda i trosan och åkte upp.

Väl uppe fick vi komma in på ett undersökningsrum och där konstaterades att det var vattnet som gått. Undersökning gjordes och inget hade hänt ytterligare med tappen

Fick då "vårat" rum som vi haft hela tiden =) Gissa om vi var glada!
Gick ut och ringde runt för att berätta vad som skulle ske. För då hade vi fått bekräftat att om det inte hade satts igång under natten så skulle dom sätta igång mig på morgonen. Ja ni må tro va nervös jag var...För nu var det dags oavsett. Sikken konstig känsla...

Fick en sovdos för hjärnan gick på högvarv och jag bara låg och skakade typ. Var jätte nervös för allt och samtidigt väldigt förväntansfull. Nu skulle vi få träffa vår bebis inom väldigt snar framtid.

Onsdag 25 Maj
Vaknade vid 6 tiden på morgonen väldigt spänd. Robban sov fortfarande och jag ville inte väcka honom, tänkte han behövde få sova ifall det skulle bli en lång dag. Så skulle ju iaf en av oss vara utvilade =) Så jag gick runt runt och åter runt i hopp om att något skulle hända =) Hade ju bara fått typ en värk på natten som jag vaknade av, men inget mer. Men vid 7 orkade jag inte vara ensam mera =)

Vid 9 kom läkarna från ronden in och pratade om vad som skulle ske och i vilka steg. Dom kände efter om något hänt och nää, ingenting hade hänt. Fortfarande 1 cm. Så gel sattes in. Värkarna startade. Ont gjorde det men dock inte så ofta. Vi tog oss igenom timmarna och vid 15 tiden kom läkarna tillbaka för att känna igen. 3 cm =) =)

Till ett förlossningsrum, yeey!

Nål sattes på handen för det skulle in antibiotika eftersom vattnet gått dygnet innan (infektionsrisk)

Sen skulle värkDroppet sättas och efter första droppen satte dom lite jobbigare värkarna in. Lustgasen sattes in och Jag och Robban pratade, dansade, åt, fikade m.m mellan värkarna men vid 18.30 tiden gick det inte längre. Då ville jag bada =) Hett skulle det vara, nästan så man brände sig. Det hjälpe ett tag. Men sen funkade inte det heller.

Sa att jag ville bli undersökt och hade det inte hänt något ville jag ha bedövning. Och näää inte mycket hade hänt. 3,5 cm tror jag hon fick det till.

Spinalbedövning sattes. Underbart!! Man kunde vara lite människa igen. Och då passade barnmorskan på att öka till max på dendäringa droppmätarn.

Efter en timme hade jag öppnat mig till 5 cm och nu var tappen helt utplånad.

Sen började det hända grejer! Inget hjälpe, det gjorde bara såååå fruktansvärt ont och det var det däringa hemska trycket ner mot ändan. Jag ville bara ge upp men shit, det fanns ju ingen återvändo...

Stod och småpratade med min BM mellan värkarna om att hon skulle sluta om 5 minuter och att hon fick gå hem för mig, haha!! För jag förstod minsann hur det var att jobba i vården och att alltid få övertid, hahahaha. Men hon ville inte gå. Men efter ett tag var hon tvungen att gå ut för att rapportera till nattpersonalen. Sen kom hon in med en ny bm och då ville dom känna vart vi var i skedet. Trot eller ej men jag var öppen 10 och redo för slutspurten. PANIIIIIIK! Så min "gamla" BM fick övertid för detta ville hon ju inte missa =) 2 BM och en undersköterska var med i rummet (utöver Robban) =)

Fick lagt mig ner i ställning och inga krystvärkar denna gången heller. Attans bedövning!! Men jag tog i för kung och fosterland ändå för nu var vi ju här. Ont gjorde det och trodde på allvar att jag skulle avlida flertal gånger. Men nej nu skulle han ut!

Efter ca 4 krystar kom han ut =) Kl var då 22.07

Sikken lycka! Även om det sved utav bara h...lvete och det var det enda man tänkte på så var det helt underbart. Navelsträngen var för kort även denna gången så han kom inte upp till mitt bröst med en gång =(

Sen kom en barnläkare in och kollade honom och sa att vi helst skulle vara på Neo om en timma. Så ja, stress, stress och åter stress. Fick in brickan, stress åt, smsa alla, in i duschen, testa att kissa och sen iväg.

Ja så var det när våran andra lilla underbara prins på 2488 gr och 46 cm kom till världen i vecka 34+6 <3 Kärlek vid första ögonkastet







Se så glader jag ser ut att vara av att bli stucken! Haha












Yeeeey, det går framåt. Snart till ett förlossningsrum


Förlossningsrummet












Efter ett riktigt hett bad måste man dricka ;)


Spinalen ska sättas

'
Och som sagt, man blev som människa igen efter bedövningen


Sen kom det hemska trycket mot ändan och tydligen även mot något annat för jädrans va illa man mådde


Slutspurten