Onsdag 22e juni
Ja nu börjar tiden gå fort känner jag! Juni är redan snart slut
Imorgon skulle vi gått in i vecka 40 (39+0) =) Fattar ni hur magen skulle ha sett ut? Nää inte jag heller och jag kommer heller aldrig få veta det :(
Ja jag måste erkänna att jag känner mig jädrigt snuvad på min graviditet =/ Inget jag vill känna men heller inget jag kan göra något åt. Jag är ju som gjord att vara gravid, mår ju som en sessa varje gång. Men men...
Robban är såå sjukt trött på mig just nu tror jag. Haha! Jag pratar "känslor" dagarna i ända enligt honom. Och det stämmer väl till en del men jag har också typ 1000 tankar om allt och ingenting som bara bubblar inom mig. Mycket har hänt och nästan allt har varit väldigt oväntat och inte alls förberett.
Jag ser på Charlie idag och har fortfarande inte satt in honom i vår familj. Ja alltså, jag älskar honom nått så högt men jag har lixom inte fått in att han är vår. Melvin blev ju vår familjemedlem från första ögonkastet och livet innan bara försvann, ja han var så självklar. Det är tvärtom denna gången. Jag bara väntar på att någon ska komma och hämta Charlie. =/ Känns som att han inte tillhör oss fast kärleken är obeskrivlig.
Sen sitter jag och funderar mycket på vad jag ska göra efter mammaledigheten (tråkigt att tänka på det såhär precis när man börjat sin mammaledighet) men jag är sååå orolig och nyfiken på vad jag ska göra. Vet ju exakt vad jag vill göra men att göra det eller att kunna göra det är en annan sak :) Hoppas ju väldigt hårt på att jag får göra det som jag verkligen vill iaf
Idag var det midsommarfirande på Melvins dagis vid 16 tiden. Men jag hämtade hem honom vid 14 tiden och kände att jag orkar verkligen inte gå dit ensam. Sitta där alldeles ensam och småprata med en massa föräldrar som man inte känner om allt och ingenting var absolut inget som lockade missis Aronsson idag. TYVÄRR och jag mår skit över samvetet mot Melvin. Men även han var dödstrött för han hade inte fått sova på dagis idag, det blev ju sååå tokig pga min amningshjärna. Men men. Så vi får dansa och fira extra mycket hos svärisarna på fredag.
Haha nää men jag är faktiskt inte såhär negativ som jag låter i mitt inlägg. Jag är världslycklig och lyckan bara bubblar inom mig hela dagarna men även den bästa är inte alltid bäst ;)
Måste ju även säga att jag är förvånad över hur livet kan arta sig ibland. Efter sorg kom lycka och efter lycka kom sorg igen. Vi förlorade en underbar människa i vårt liv, vi fick en underbar människa i vårat liv och nu har ännu en underbar människa lämnat oss. Efter regn kommer solsken och efter solsken kommer regn. Vad blir nästa solsken då?
Ha en extra härlig kväll idag!
Stor kram från mig
(Melvin är inte jätte pigg på att alltid vara med på kort
Storebror hjälpte lille Charlie att bada idag =)
Försökte få med "frillan" hihi
här ser man lite iaf, haha
Kvällsmys
Lite roligt att kolla likheter =) För själv tycker jag att dom är grymt lika vissa gånger och vissa gånger är dom sååååå olika
Melvin Charlie
Melvin Charlie
Förstår lite din känsla.. Nu var vi ju inte med om samma sak så. Linus kom ju mer i "tid" . Men jag tyckte det va jobbigt första tiden hemma. Än idag kan jag ha lite svårt att smälta att han är min, men ingen orkar höra mitt dravvel antar jag så jag har hållt de för mig själv .
Ja de är ju så . Det va ju inte på det viset jag hade planerat min graviditet och oroa mig för om han skulle leva när han kom ut. Det skulle ju vara underbart och man skulle sväva på rosa moln, inte ligga 2 veckor på neo och att allt bara var ett stort kaos i huvet på en :/ Nej usch.
Ja lite är de ju så, gör om gör rätt. Men sen också, hur vet man att det blir bra nästa gång? det vet man ju aldrig förrän man är där och det kanske går bra, men de kanske går helt åt skogen. Och sen han kom så känns de lite som att problemen bara har avlöst varandra..
SV: jag hade rätt mkt vätska i kroppen och ungen vägde ju fasiken 4 kilo. HAHA! :p så är nog inte mkt min förtjänst ;p
Ja, jag förstår dig verkligen. Man ska skatta sig lycklig att det gick bra och att dom är friska och lever. Det kunde ju likagärna gått åt det andra hållet. Man får försöka se de som så att vi har fått starka och friska barn. Även om man har svårt att ta in det. Jag vet att jag har det. Tänker ofta att TÄNK OM det inte hade slutat lyckligt, att dom strukit med under förlossningen för att dom kanske inte var så starka osv.
Jisses, kopior på näsorna iaf :) sikka goingar :D