Ooooooj så långt sen sist...
Men mycket har vi haft här hemma att göra

Tja, vi har haft på denna tiden hunnit med en hel del sjukhusbesök
Dock har det inte varit foten det handlat om denna gången, för det har försvunnit =)

Var uppe på akuten för en vecka sen med honom pga hög feber och ont i magen, riktigt ont i magen. Det kom som värkar, och JA det känner jag igen eftersom han hade INVAGINATION när han var liten och det är exakt samma symtpom. Blev självklart orolig att det skulle vara det. Men efter UL och många timmars väntande uteslöt dom det. Dom hittade inte ens en liten misstanke till att det skulle vara det.

Hans onda försvann dagen efter och febern försvann. Så vi trodde det var okej. Sen klagade han lite då och då på dagarna om ont i magen, men inte mer än det som kan göra en orolig. Men igår så fick han hög feber och hade riktigt ont i magen igen. SJÄLVKLART blev jag orolig igen. Han gick kanske max 5 steg och sen la han sig ner på golvet. Men denna gången var det inte som värkar, utan mer ihållande. Men vi avvaktade lite för så kul är det inte att sitta på akuten.

Men när Robban kom hem sa jag till honom att jag ringer in och frågar iaf. VIsste ju att vi skulle få komma upp till akuten då. Och ja, så blev det. Och när vi kom varnade dom oss för att det varit mycket olyckor... Kul tyckte jag, NOT! Tills att läkarn kom och kolla på honom tog det "bara" 3 timmar. Och då verkade allt bra.

För så fort vi kom till sjukhuset så sa Melvin att han ville hem. Och efter det var han "bra" hela tiden så fort någon sjukvårdspersonal var i närheten, haha! Han berättade för mig att om man inte har ont, ska man inte vara på sjukhus.. Haha snacka om att VERKLIGEN vilja hem! Haha!!

Men så när läkarn varit inne beställdes några prover och alla visade bra. Men eftersom vi sökt för samma sak, samma vecka ville hon utesluta invagination igen. Hon hade en ytterst liten misstanke om det men har man det måste man kolla upp det.

Så ambulans beställdes till Uddevalla där dom denna kväll hade jourkväll med en specialist på detta. Melvin ville inte åka ambulans, han ville åka våran bil. Haha men så blev det ju inte.

När vi kom fram så satt vi och pratade med läkarn som skulle göra ultraljud på hans mage så berättade han att han absolut inte trodde Melvin hade en invagination igen. Inget stämde och det var SÅÅ sällsynt att få det efter 3 års ålder. Vi satt på UL i ca 20 minuter innan han säger att han nu är 100% säker på att Melvin inte har invagination, utan han har något som kallas "körtelbuk" och det skulle inte behövas opereras eftersom dom inte var så stora, men han hade dock mycket.

Men när han precis skulle avsluta ultraljudet drar han en extra gång över magen och hela han hamnar i chock.. För där hittade han en invagination. En ganska stor en..

Han sa inte så mycket mer än att han såg detta och sen sprang han iväg.

Klockan var nu 01 och ni kan tänka er vad både mamma och son var trötta... Det ringdes en massa samtal för hela styrkan med röntenteam, kirurg och narkosteam behövdes. Hans första symtom kom ju för en veckasen (och det är ganska lång tid) och sen har han varit slemmig i avföringen som innebär en inflammerad tarm och detta kunde försvåra det hela.

Han förbereddes med nålar, kläder och narkos. Och eftersom jag varit med om detta en gång innan (hemska upplevelse) så försökte jag förbereda mig på det värsta men shit va bra det gick denna gången.. Sist fick han ju iof inte narkos så dom fick kämpa LÄNGE innan det blev akutambulans till gbg, men nu gick det super bra. På andra försöket lyckades dom =)

Det dom gör är ju att "spränga" tillbaka tarmen med hjälp av kontrast. Tänk er själva att skjuta upp vätska i rumpen med en väldans fart?! Även om Melvin var näst intill nersövd så märktes det på honom att det gjorde jätte ont. Han försökte ställa sig upp och ta sig därifrån.. Då är smärtan stor.. Det gjorde ont i mammahjärtat att se men jag försökte verkligen vara det stödet han behövde.. Man har ju sett mycket i sitt jobb men när det gäller ens barn är det inte alls lika lätt

Sen var det ner till uppvaket och vakna till för att sedan vänta på ambulans tillbaka till NÄL. Kl 03.30 fick vi vår ambulans, så ni kan ju ana va trötta vi var idag =) (men en god eftermiddagslur gjorde susen)

Nu har han blivit mycket piggare ( eller så pigg man nu kan vara) och det känns jätte bra =)
Han fick lite mat imorse och det kaskadspydde han upp men efter det har vi tagit det jätte försiktigt med maten och det har gått bra! =)

Frågade om det finns risk för honom att återfå detta och fick till svars att det var ca 30% chans för honom eftersom han nu haft det 2 gånger. Och det finns inget att förebygga för att slippa få det igen. Det kan vara en enkel förkylning som gör att han åker dit på det. För dom som haft det har exktra körtlar som gör att det kan bli så vid en ev förkylning. Sen menar jag inte att det blir så så vid varje förkylning.. Men risken är större vid en förkylning

Jag måste verkligen berömma Melvin... Han har varit helt fantastisk! Tror inte det finns någon som är såååååå duktig när det kommer till sånthär! Han gör precis som alla säger och klagar inte. Han fick såååå mycket beröm av alla. Trots smärtan och tröttheten så skötte han sig exemplariskt <3 Så stolt mamma!

Nu är vi hemma och har lördagsmys på hög nivå! =)

Oj så långt detta blev, men ja, mest är ju för min egna del också. Att få det nerskrivet =)
Ha en underbar lördagkväll för det ska vi ha med en massa smörgåstårta och något glas rött =)

Kram på er!!

Första gången vi var inne på akuten ( se huliganen som pillade på allt i bakrunden) haha




Valborgsfiske




Fick åka flak efter 4hjuling =) Det var toppenkul!


3 barnsmor för en dag =) Lättare än jag trodde ;-)


Toribori <3


Igår på akuten var vi väldigt trötta på att vänta


Tillstlut somnade vi faktiskt (på ett världigt underligt sätt ;-) )


På uppvaket i Uddevalla


Mat var väldigt gott efter ett helt dygn utan.. Dock åkte allt upp igen, men tillslut lyckades vi behålla det =)


Pappsen kom och gjorde oss sällskap på morgonen =) =) =)